Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofemte kapitlet. Sista brickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och de skrevo om människors värde eller icke
värde, och de krossade hjärtan, som man knäcker
sönder ägg!
Falk erfor ett outsägligt behov av frisk luft;
han öppnade fönstret åt gården, men det var en
sådan hög, smal, mörk gård, i vilken man känner
sig som i en grav och där endast en fyrkant av himlen
synes då man lägger huvudet bakut. Och han tyckte
sig också sitta på botten av sin grav, bland
brännvinsångor och matos, hållande gravöl över sin
ungdom, sina goda uppsåt och sin heder; han försökte
lukta på syrenerna, som stodo på matbordet, men
de spredo blott förruttnelsens doft, och han försökte
ännu en gång med blicken genom fönstret fixera
något föremål, som icke skänkte honom vämjelse;
men han såg blott den nytjärade soplåren, vilken
stod där som en likkista med sitt innehåll av kasserade
grannlåter, uttjänta nyttigheter; han lät sina tankar
klättra upp för brandstegen, vilken tycktes leda rätt
upp i den blå himlen från smuts och stank och
vanära, men där gingo inga änglar upp och ner, och
överst syntes intet vänligt ansikte, utan blott det
tomma blå intet.
Falk fattade pennan och började skugga
bokstäverna i rubriken Teater, då en kraftig hand fattade
honom i armen och en bestämd röst sade:
– Kom med, får jag tala vid dig!
Falk såg upp, slagen och skamsen. Borg stod
bredvid honom och tycktes icke vilja släppa sitt tag.
– Får jag presentera... började Falk.
– Nej, det får du inte, avbröt Borg; jag vill
inte bli bekant med några brännvinslitteratörer. Kom
med bara!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
