- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 5. Röda rummet /
348

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjunde kapitlet. Tillfrisknande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trottoaren är för kort, och han tycker sig löpa som en
hund i en kedja, när han vänder och vänder på sina
spår; ett ögonblick tänker han allvarsamt på att
sträcka ut promenaden långt ut, ty han vet att man
kommer till Lill-Jans om man fortsätter gatan framåt
och han erinrar sig den morgonen då samma trottoar
ledde honom ut från det samhälle han flydde till
friheten, naturen och – slaveriet!

Klockan blir nio! Han står i tamburen;
dörrarna till skolsalen äro stängda; i skymningen ser han
så många små barnplagg hänga runt omkring
väggarna; hattar, boas, kråkor, baschliks, vantar, muffar
ligga på borden och i fönsternischerna, och på golven
stå hela regementen med knäppkängor och galoscher.
Men det luktar icke fuktiga kläder och vått läder,
som i tamburen på riksdagen, eller arbetarförbundet
Phoenix, eller – ah, det gick en doft som av
nyslaget hö förbi – den kom bestämt från den där lilla
muffen, som är vit som en kattunge med svarta
noppor och blått sidenfoder med hängande tofsar;
han kunde icke underlåta att ta den i sin hand och
låta parfymen new-mown hay – men förstudörren
öppnas och in kommer en liten tioåring, åtföljd av
sin jungfru; hon ser på magistern med ett par stora,
orädda ögon och gör en liten kokett nigning, vilken
magistern nästan förlägen besvarar med en bugning,
varvid den lilla skönheten ler – och jungfrun också!
Hon kommer för sent, men det tycks inte skrämma
henne, ty hon låter jungfrun ta av sig ytterkläder
och bottiner med en min så lugn som om hon kommit
till en bal. Nu – vilka ljud inifrån rummen – det
knäppte i hans bröst – vad var det? – Ah! Det var
ju orgeln! Hm! Gamla orgeln! Ja!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/rodarum/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free