Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Stora grusharpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stora grusharpan.
Det låg en gång en ålkusa med sin son nere
på sjöbotten invid ångbåtsbryggan, och såg på hur
en gosse gjorde i ordning sitt spö för att meta.
– Se på den! sa ålkusan, så ska du få lära dig
världens ondska och försåt... Se nu på’n; han har
en piska i hand; och så kastar han ut snärten; där
är den! Så kommer kläppen som drar neråt; där är
den; men så kommer haken med en orm på! Det
är den som du inte ska ta i mun, för då är du fast!
Nå, det är bara dumma abborrar och mörtar som låter
narra sig. Så nu vet du det!
Men nu började tångskogen med musslor och
snäckor att gunga; och det hördes ett plaskande
och trummande, och så sköt en stor röd valfisk fram
över deras huven; han hade en stjärtfena lik en
korkskruv som han arbetade med.
– Det är ångbåten! sa den gamla ålkusan. Maka åt dig!
Ja, så blev det ett fasans buller däroppe. Det
trampade och klampade, när de byggde bro på två
sekunder mellan båten och land. Men det var svårt
att se, för de släppte ut sot och oljor däroppe.
Det var något mycket tungt på bron, så att den
skrek, och några karlar satte i att sjunga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
