Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Stora grusharpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men bara det kom nya badgäster, som icke
kände sveket, så suto de och undrade och gladdes
åt den okända musiken, ända tills det kom några
äldre badgäster och upplyste dem om sveket. Sen
gladdes de icke mer.
Men spelkistan låg där den låg sommaren ut;
och spiggarne lärde ut sin konst åt aborrarne, som
kunde bättre. Pianot blev ett aborrgrund för
badgästerna; lotsarne satte nät omkring det, och en
vaktmästare försökte en dag att torska i det. När
han fått ner torsklinan med gamla klocklodet och
skulle dra opp, hörde han en löpning i X-moll, och
så satt kroken fast. Han lirka och röck, och
slutligen fick han upp fem fingerknotor med ylle på
ändarne, och det knäckte i benen som på ett
benrangel. Då blev han rädd och slängde bytet i sjön,
fast han visste vad det var.
Så kom rötmånan, när vattnet blev varmt och
alla fiskarne gingo sin väg ut på djupet för att söka
det svala. Då blev musiken tyst igen. Men augusti
månsken kom och badgästerna höllo regatta. I en
vit båt sutto också bergmästarn och hans fru; och
de roddes sakta fram och åter av sina gossar. Som
de rodde på det svarta vattnet, vilket var försilvrat
ovanpå med lite mattförgyllning därjämte, hörde de
en musik under båten.
- Haha! sa bergmästarn, det är vårt gamla
skrälle till piano! Haha!
Men här tystnade han, då han såg sin hustru
böja huvudet djupt mot bröstet, som man ser
pelikanerna på bilder, liksom hon ville bita sig i
barmen och dölja sitt ansikte.
Det gamla pianot och dess långa historia hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
