Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Lotsens vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lotsens vedermödor.
Lotskuttern låg på slaget utanför sista fyren;
vintersolen hade gått ner för länge sedan och det
gick hög sjö, riktig havssjö. Då signalerade
förgasten: seglare i lovart!
Ute till sjöss syntes en brigg som brassat back,
hissat lotsgös; han ville följaktligen i hamn.
– Passopp! kommenderade mästerlotsen vid
roret. Den där blir svår att ta i sån här sjö; men
du, Viktor, vi taschar honom på lä-låring, så får du
kasta dig opp i riggen var du kan komma åt... Nu
vänder vi! – Klart!
Kuttern vände fint och höll ner på briggen som
låg och högg.
– Konstig kropp som inte brassar fullt! – Ser
ni något ljus om bord? – Nej! – Och ingen lanterna
på förtopp. – Fullt! – Passopp Viktor!
Kuttern kom för fullt; Viktor stod på lovarts
ledstång; och när en stor sjö lyfte båten nästa gång,
satt Viktor uppe i briggens vant, under det kuttern
gick vidare, vände och höll ner på inseglingsfyren.
Viktor satt halvvägs till salningen och pustade
ut innan han gav sig ner på däck. När han kom
ner, gick han straxt till roret, där hans plats ju
var, men man kan tänka sig hans förskräckelse, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
