- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
64

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - När träsvalan kom i getapeln

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gapade som en tandrad, och nu kunde han se
vedskjulet, ridhuset och de två jättestora lindarne
avlövade. Ibland kom en isjakt seglande förbi holmen,
ibland några skridskoåkande gossar. Eljes var dar
öde och tyst.

När sommaren gick in, blev det gladare. Då
kantades hamnen med granna fartyg, nymålade och
flaggande. Då grönskade lindarne, under vilka han
suttit som barn, när han väntade sin far, som var
maskinist på en av de vackraste ångbåtarne.

Nu hade han icke hört vind blåsa i träd på
många år, ty det växte ju ingenting på hans klippa,
men i hans minne levde det där suset i Riddarholmens
lindar såsom det enda han längtade efter.

Kom nu på en sommardag en ångbåt förbi
holmen, då hörde han vågskvalp, kanske
mässingsmusik; han såg glada ansikten, vilka förmörkades
när de märkte de gråa stenmännen i berget.

Men då bannade han, över himmel och jord, över
sitt öde och mänskornas grymhet. Så hade han
bannat år ut och år in, och hans kamrater och
han hade bannat och plågat varandra natt och dag;
ty brottet söndrar, men olyckan samlar de lidande.

I början var livet onödigt grymt, och vaktarne
misshandlade de fångna, godtyckligt, obarmhärtigt.

Men en dag skedde en förändring: kosten blev
bättre, behandlingen blev mildare, och varje fånge
fick sova i eget rum. Det var kungen själv som
lossat litet på fångarnes bojor; men som
hopplösheten förstenat dessa olyckliges hjärtan, kunde de
icke känna något som liknade tacksamhet, utan de
fortforo att banna; och de funno nu att det var
roligare sova i samma rum, ty då kunde man få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free