Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Jubal utan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin mor. Han visste att hon satt som änka i en kåk
uppe i bergen, och dit gick han.
– Känner du inte igen mig? frågade han.
– Vad heter du? frågade modren.
– Vad din son heter, vet du inte det?
– Min son hette Klang, men du heter Jubal, och
den känner jag inte.
– Hon förnekar mig!
– Som du förnekat dig själv och din mor.
– Varför tog ni viljan ifrån mig, då jag var barn?
– Din vilja gav du åt en kvinna.
– Jag måste, annars hade jag inte fått henne.
Men varför sa ni, att jag inte hade någon vilja?
– Ja, det var far, kära barn, och han förstod
inte bättre. Förlåt honom nu, för han är död. För
resten ska barn inte ha någon vilja, men vuxna män
ska ha det.
– Tänk, att du kunde reda det där så bra, mor!
Barn ska inte ha’t, men vuxna ska ha’t.
– Hör du Gustav, sa modren; Gustav Klang...
Det var hans båda namn; och när han hörde
dem blev han åter sig själv. Alla roller, kungar och
dämoner, maëstron och modellen röko sin väg, och
han var endast sin mors son.
Då lade han sitt huvud i hennes knä och sade:
– Nu vill jag dö! Jag vill dö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
