Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Blåvinge finner Guldpudran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blåvinge finner Guldpudran.
Den rike mannen hade en gång kommit ut till
den fattiga ön och förälskat sig i honom. Varför,
kunde icke den rike mannen säga, men han var
betagen; möjligen liknade denna ö ett förgätet
barndomsminne eller en vacker dröm.
Han köpte ön, byggde en villa och planterade
allehanda ljuvliga trän, buskar och blomster. Havet
låg utanför; egen brygga hade han med flaggstång
och vita båtar; ekar stora som kyrkor beskuggade
hans hus, och friska vindar ströko över grönskande
ängar. Han hade maka, barn, tjänare, dragare; han
hade allt, men en sak fattades honom; det var
en småsak, men den viktigaste av alla, den han
hade glömt att tänka på: det var källvatten. Där
grävdes brunnar och sprängdes i berg, men det kom
bara salt, brunt vatten. Det filtrerades, blev klart
som kristall, men förblev salt. Där satt sorgen.
Då kom i de tiderna en Herrans benådade, som
haft lycka i alla sina förehavanden, och var en av
världens berömdaste män. Vi minnas hur han slog
sin diamantstav i berget och, som Moses, fick han
klippan att ge vatten. Nu skulle diamantborras,
såsom man borrat i andra berg och fått vatten ur alla.
Man borrade här; för hundra riksdaler, för tusen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
