- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
122

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Det har redan Kant utrett, upplyste en filosof.
– Tiden är endast vårt uppfattningssätt av det
varande.

– Se där! Det har jag tänkt också, ty då jag
minns småhändelser från fyrtiofem år tillbaka, står
det så klart som om det hänt i går; och det som
skedde i min barndom är lika nära mig i minnet
som det jag upplevde för ett år sen.

Och så undrades det om alla tyckt detsamma
i alla tider. En sjuttioåring, den enda i sällskapet
som vi betraktade som gubbe, anmärkte att han
ännu icke kände sig som gammal. (Han var nyss
omgift och hade barn i vaggan.) Vid denna
dyrbara upplysning fingo vi intrycket av att vara pojkar,
och samtalets ton blev verkligen mycket ungdomlig.

Jag hade nog märkt vid första sammanträffandet
att vännerna voro sig lika, och jag hade förvånats
däröver; dock hade jag observerat att man icke log
så snabbt som förr och att man iakttog en viss
försiktighet i tal. Man hade upptäckt det talade
ordets kraft och värde. Livet hade visserligen icke
gjort omdömet mildare, men klokheten hade slutligen
lärt en, att man fick igen alla sina ord; och man
hade därjämte insett, att människorna icke gingo på
hela toner utan att man även måste använda
halvtonerna för att något så när kunna uttrycka sin
mening om en människa. Nu däremot släpptes lös:
ord skräddes icke, åsikter respekterades icke; man
föll in i gamla travet och det blev fullt sken, men det
var roligt.

Så blev en paus; flera pauser; och så blev det
obehagligt tyst. De som talat mest erforo en
beklämning som om de talat huvet av sig. De kände att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free