Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det att på ett fullkomligt demoniskt sätt alla talade
på en gång, utan att någon tycktes förstå vad de
andra menade. – En babylonisk förbistring som
slutade med gräl och omöjligheten att förstå varann.
– Du förstår ju inte vad jag säger! var det
vanliga nödropet.
Och så var det! Var och en hade under årens
lopp inskjutit nya betydelser i orden, givit nya
valörer åt gamla tankar, utom det att man icke ville
fram med sin allra innersta mening, vilken utgjorde
ens yrkeshemlighet eller en anad framtids blivande
tankar som man var jaloux om.
Varje natt jag gick hem från ett sådant
kafémöte kände jag det intiga i dessa utsvävningar, där
man egentligen ville höra sin röst och påtruga andra
sina meningar. Min hjärna var som sönderriven eller
som uppbökad och besådd med ogräsfrön som
behövde krattas bort innan de grodde. Och när jag
kom hem i ensamheten och tystnaden, återfann jag
mig själv, svepte mig i min egen andliga atmosfär,
där jag trivdes som i välsittande kläder, och efter
en timmes meditationer sjönk jag ner i sömnens
förintelse, frigjord från önskningar, begär, viljor.
Så småningom inställde jag mina kafébesök;
övade mig i att vara ensam; återföll i frestelsen,
men drog mig med varje gång mera botad tillbaka,
tills jag slutligen fann det stora behaget att höra
tystnaden och lyssna till de nya röster man där får
höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
