- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
137

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

botten inräknade fyra familjer med deras öden
lagrade under mig. Jag känner ingen av dem, vet
icke hur de se ut, tror aldrig jag mött dem i
trapporna. Jag ser bara deras namnplåtar, och på deras
morgontidningar i dörrlåsen vet jag ungefär vars
andas barn de äro. Vägg om vägg med mig i ett
annat hus bor en sångerska som sjunger för mig
mycket vackert, och hon har en väninna som kommer
och spelar Beethoven för mig; det är mina bästa
grannar, och jag skulle ibland vara frestad söka deras
bekantskap för att få tacka dem för alla ljusa stunder
de skänkt mig, men jag övervinner frestelsen,
emedan jag tror mig veta, att det vackraste i vårt
förhållande vore förbi, om vi skulle tvingas tala vid
varandra banala ord. Ibland är det tyst flera dagar
hos väninnorna; och då blir det mindre ljust hos
mig. Men då har jag en munter granne, jag tror
det är en granne i huset bredvid i en av de nedre
våningarna. Och han spelar något operettaktigt, som
jag icke känner till, och som är så oemotståndligt
lustigt och oskyldigt skurrilt att jag nödgas le mitt
i de allvarligaste tankar.

Till motvikt och som skugga är min närmaste
nabo i våningen under mig hundägare. Han har en
stor röd rusande galning till hund, som kommer
skällande i trappan. Ägaren synes betrakta huset som sitt
och oss andra som inbrottstjuvar och låter därför
bevaka trapporna av detta mönster till gårdvar.
Kommer jag någon gång sent hem och trevar i trappornas
mörker och jag då med foten vidrör något mjukt
ludet; då är nattens tystnad förbi och i mörkret ser
jag två fosforpärlor gnistra, och hela trappgångens
snäckformiga rör uppfylles av ett larm – ett larm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free