Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nej, det är för många om’et och så börja de
i galen ända!... Första dagen sålde de för trettio
öre; andra dagen kom det en och läste adresskalendern
och tredje dan såldes några frimärken! Ja, det
är för många om’et! Ajö med dig!
– Ajö! Ska du ner i banken?
– Nej, jag ska till Skeppsbron och förtulla...
Detta var sista replikerna i en tragedi som jag
bevittnat under de senaste tre månaderna, och som
avspelades i mitt hus på följande sätt.
Till vänster om min portgång började man inreda
en specerihandel. Det målades och förgylldes,
lackerades och fernissades, allt under det den unge herrn
då och då tog härligheten i betraktande ifrån
trottoarkanten. Han såg ut som duktig säljare, med något
raskt och saftigt i sitt väsen, lite luftigt kanske. Men
oförskräckt och förhoppningsfull såg han ut, i
synnerhet när han kom med sin fästmö.
Jag såg hyllfack och lådfack resa sig mot
väggarna; disken med vågen stod där snart och
telefonen satt i väggen. Telefonen minns jag särskilt,
ty den sjöng så sorgligt i min vägg, men jag ville
inte klaga, emedan jag håller på att vänja mig av med
att klaga. Men så byggdes någonting ini butiken, en
pancoupé med arkad, som påminde om teater, och
som med ett falskt perspektiv sökte ge illusion av
något storartat.
Och så började lådorna fyllas av denna oändliga
mängd ting med kända namn och utan. Det drog en
hel månad. Under tiden kom ett stort måleri på den
kolossala rutan, och jag läste på tredje dagen i
anglosachser: Östermalms Specerihandel.
Då tänkte jag med Sofokles:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
