Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras berättigade hat spruta gift över mig som åkte
i droska, och deras hund gav uttryck åt deras
samlade känslor. Jag var deras vän, men de voro mina
fiender! Så sällsamt!
När vi åkte in på Djurgården, möttes denna
ström av en motström; men de bada strömmarna
runno igenom och förbi varandra, utan att se åt
varandra, utan att granska varandras toaletter eller
ansikten, ty de visste nog med sig att de voro alla
lika, men på mig sågo de. Nu då jag hade två led
att passera, måste jag se åt ena eller andra sidan
och jag blev beklämd, kände mig övergiven, och
greps av en längtan att få se ett bekant ansikte;
jag tyckte det skulle vara lugnande få en
igenkännandets eller vänskapens blick ur ett öga, men fann
intet.
När vi passerade Hasselbacken, lät jag en tanke
gå upp för trappan och göra en titt in i trädgården,
där jag nästan var säker att någon av de mina skulle
sitta.
Men nu nalkades Slätten, och då kom det för
mig att här måste jag just möta den personen, måste!
Varför kunde jag ej säga, men det måtte ha stått i
sammanhang med en mörk tragedi från min
ungdom, vilken ödelade en familj och sträckte sina
verkningar på barnens öde. Hur jag sammanband detta
sorgespel med Djurgårdsslätten kan jag icke bestämt
säga, men det måtte ha skett genom förmedling av
ett positiv med »tavla på stång» föreställande ett
mord under hemska omständigheter, där den
mördade var oskyldig men fick skuggan på sig, för att
icke säga skulden.
Vad händer? Jo; mannen ifråga, det vill säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
