Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjunga och gråta och gnälla
som osaligas andar!
De hava medlidande, endast de, hundarna,
med sina vänner mänskorna, –
vilken sympati!
Nu vakna älgarne, nordanskogens furstar,
de samla och reda sina långa skänklar,
sträcka ett trav i en begränsad volt
inom kättens stängsel.
Törna emot gärdselstängerna
som sparv mot ruta;
böla oförståendes,
undrande om det är dag igen. –
En ny dag, som alla de andra,
lika dödande lång
utan annat synligt ändamål
än att följas av en natt. – – –
Då blir det liv i fågelvärlden;
örnarne skrika och flaxa,
fresta de nötta vingarna,
pröva en lönlöst höjdflykt,
stöta huvet mot järnstänger,
bita i galler, klösa, klänga,
tills de falla på mullen
och bli liggande lama,
med släpande vingar som på knä –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
