Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att icke förlänga hans lidanden överlämnade jag
summan och bad honom sitta ner.
När han stoppade in pengarna såg han mera
förvånad än tacksam ut, och han tycktes hälst vilja
gå, då ärendet var uträttat. För att börja, frågade
jag varifrån han kom. – Då betraktade han mig
häpen och stammade fram: »Jag trodde att mitt namn
var bekant.» Detta sade han med en viss stolthet
som stötte mig, men då jag bekände min
okunnighet, tog han till ordet, lugnt, värdigt.
– Jag kommer, sade han, från fängelset.
– Fängelset? (Nu blev han intressant, ty jag
höll just på med en brottslingshistoria.)
– Ja; jag hade behållit tjugu kronor som icke
voro mina. Principalen förlät mig, och allt var glömt.
Men så gick jag och skrev i en annan tidning – jag
är tidningsman nämligen – emot de frireligiösa; och
så revs saken upp, så att jag kom in.
Fallet var kinkigt; jag kände mig liksom
utmanad att yttra mig, och som jag icke ville det,
parerade jag och föll ut ur linjen. – Nåå, kan det
»i våra upplysta tider» hindra en man att få arbete,
därför att han är straff...
Det sista ordet klipptes av en ond min han
gjorde.
För att hjälpa upp saken föreslog jag honom
att skriva i en mycket folklig tidning vars redaktör
jag visste stå över den grymma fördomen att en
straffad icke skulle vara försonad med samhället.
När han hörde namnet på tidningen fnyste han
föraktligt, och invände:
– Den tidningen bekämpar jag.
Detta föreföll mig så bakvänt, då jag trodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
