Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag återvände till min spelman både därför att
jag fick tillbaka min ungdom i hans rum och därför
att vi gjorde ett nytt arbete tillsammans. Att jag även
njöt av hans musik, ansåg jag icke vara något
tillgrepp, ty han spelte icke för mig utan för henne.
Jag återsåg nästan samma scen i hennes rum
många aftnar. Allt var sig tämligen likt: barnet,
servetten, mjölkglaset; endast blommorna i vasen
förnyades, men stannade vid krysantemer, vilka dock
förändrades, så att den tredje fick olika färg, men
de två vita alltid utgjorde grundtonen. Om jag sökte
hemligheten i det behag den unga flickan spred, så
låg det mera i rörelse än form: och hennes rytmiska
rörelser syntes stämma med hans musik, ja, det
föreföll som om han komponerade till hennes takt,
hennes dansande steg, hennes gungande gång,
hennes vingslag med armarna, hennes dykande med
nacken.
Vi talade aldrig om henne, låtsades icke se
henne, men vi levde hennes liv, och jag märkte en
dag att jag fått in henne i musiken till min dikt,
vilket ju icke varit något att beklaga, om hon
nämligen passat i stycket med mina tunga tankar. Men
det gjorde hon icke, ty hennes själ gick i tre fjärdedels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
