Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
. SISTE RIDDAREN
i er lycka, för att undfå en dryck, som ingen ger,
ett mål mat, som nekas mig, jag skulle någonstans
vara, jag skall gå nu, men jag vet icke vart... jo,
nu vet jag!
ANNA BIELKE fram.
Låt mig orda med Johan, han är min frände
och vän från barndomen — fastän han är äldre —
gån I och talens vid — tiden är dryg, när man väntar
på lustbarhet, käre vänner, gån!
STEN STURE går upp i Rosen med KRISTINA,
GUSTAV ERIKSSON till HEMING GAD, LARS och
GÖRAN-till bordet på vänster sida.
ANNA BIELKE
till Johan Månsson Natt och Dag.
Du sorgens son, född oskyldig med skuld,
blodskuld, du som jag. Ja, jag! Min farfar Ture Tures-,
son dömdes från liv, ära och gods, emedan han
underhöll förrädisk brevväxling med danskarne; han flydde,
men återkom med Kristiern den förste, bar vapen
mot sitt land, och så, att han fick namnet
allmogeslaktarn. I slaget vid Brunkeberg gick han med
danskarne mot Sten Sture. — Det var ingen glädje
heta Bielke, när jag var barn — jag har aldrig varit
barn därför — och det minns du!
JOHAN MANSSON NATT OCH DAG.
Anna Bielke.
ANNA BIELKE.
Detta har jag lidit, men jag är icke bitter, och
du ser jag har vänner, varför kan du icke draga ditt
öde — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
