Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
. SISTE RIDDAREN
STEN STURE.
Nej, han har icke hunnit!
HEMING GAD.
Dansken.
STEN STURE.
Dansken är människa som vi!
HEMING GAD.
Nej, dansken är »statens, kyrkans och
mänsklighetens avsvurne fiende, härstammar från rövare, tjuvar
och missdådare som traktade efter varje folks
undergång och därför med rätta hatades och avskyddes
av hela världen».
STEN STURE ler.
Du är lustig att höra på, fader Heming, och
man skrattar också litet på din rygg.
HEMING GAD.
Men inte i ansiktet som åt dig! —Så är det
detta? Varför har du tagit Mätta Dyre i ditt hus?
STEN STURE.
Min fars efterleverska, min egen styvmor, som
uppfostrat mig...
HEMING GAD.
Och som skriver till Danmark! — Nu, Sten, skiljs
våra vägar, att leva på ett dårhus, där det saknas
spänntröjor och handklovar, det kan inte själva fånen!
STEN STURE.
Må vi skiljas, på en tid; vi råkas igen, när
nöden slår på porten, ty Heming Gad överger icke
sitt land även om han icke älskar Sturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
