Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
. SISTE RIDDAREN
Det var jag, som narrade honom i fiendens händer
vid Stäket — och nu kom jag för att erbjuda
riksföreståndaren min tjänst.
STEN STURE.
Mig? Nej, min vän, den, som förrått sin herre,
finner ingen plats hos mig.
KANSLERN.
Så får jag gå någon annanstans.
STEN STURE.
Gå!
GUSTAV ERIKSSON till Sten Sture.
Låt inte en farlig fiende gå!
STEN STURE.
Ni får gå!
Till Gustav Eriksson.
Och du, ställ om, att livsmedel sändas till de
hungrande danskarne, nu genast! Bed så Kristina
komma ut!
GUSTAV ERIKSSON dröjer.
STEN STURE.
Vad väntar du på?
Går ut på vallen.
GUSTAV ERIKSSON och KANSLERN ut.
STEN STURE
ensam på vallen, avskedar Skytten, kikar utåt sjön, därpå
fram på scenen, där hån möter Mätta Dyre.
Lilla mor! Är det oro? — Minnena, de döde,
käre, allt har gått sin kos för dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
