Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTE RIDDAREN
113
STEN STURE.
Vi äro kristna riddare!
KRISTINA.
Du är, men kungen icke!
STEN STURE.
Då landet får en ärofull fred med så litet som
att jag förödmjukar mig, så måtte jag göra det. —
Läs hans brev, han skriver så vackert — och han’
tackar min kärliga husfru, som räddat liv från
hungersdöden. — Läs!
KRISTINA läser.
Detta har verkligen en människa med hjärta
skrivit... Han måtte ha älskat sin lilla duva ...
STEN STURE.
Visst har han det! Och här finns uppriktig
tacksamhet! — Jag går dit!
KRISTINA.
Oå i Herrans namn, du går aldrig på orätta vägar.
Och när du lyder ditt hjärtas maning, behöver du
inga rådgivare.
STEN STURE ropar.
Gustav Eriksson! Paus. Gustav Eriksson!
GUSTAV ERIKSSON in pà scenen.
Du ropade?
KRISTINA.
Kung Kristian begär samtal, och jag ror ut till
hans skepp!
GUSTAV ERIKSSON.
Om du det gör, så har du myteri därinne i
borgstugan !
8. — Strindberg, Siste riddaren m. fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
