Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTE RIDDAREN
119
KRISTINA.
Det var förräderi!
STEN STURE kastar kikarn.
Jag vill icke se mer! Jag gitter aldrig se något
mer av denna världen och dess arghet...
Faller ined vid bordet.
KRISTINA.
Sten!
STEN STURE.
Min Gud, min Gud, vi haver du övergivit mig?
Paus.
MÄTTA DYRE
utan att se Stures, går till bordet vid borgsidan, som om
hon gick till ett möte, hälsar en osynlig, som tyckes ha
väntat henne, räcker handen, bjuder denne sitta och sätter
sig ned.
KRISTINA.
Vad ser hon nu, stackars mor?
STEN STURE.
Hon har ju sina syner, som vi må gå förbi, den
arma! Låt henne hållas!
MÄTTA DYRE till den osynlige.
Du gjorde väl som kom, ty stunden är inne. —
Jo, den är! Och det som har skett, är mitt verk,
alltsammans! — Säg icke emot, jag tåler det icke!
Du skall höra mig! — Jag är danska född, jag är
frände med Torben Oxe, som nu är avrättad, anklagad
att ha mördat Kristians Dyveke. — Jag har varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
