Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
. SISTE RIDDAREN
Stackare jag,
som på svarta böljan far,
och aldrig mera blir
det jag varit har!
Paus.
KRISTINA.
Hörde du?
STEN STURE.
Nej, jag satt i mina tankar...
Man hör1 idet spikas på en kista.
Vad var det?
KRISTINA.
De spikar en kista inne i blockhuset!
STEN STURE.
Det är väl min! Och så krossar de vapnet, och
lägger en krans på locket... men ingen törs läsa en
bön över den bannlyste ...
KRISTINA.
Det skall jag göra — om så — men det blir icke
så, Sten, käraste hjärta...
STEN STURE.
Ensamma! — Så ensamma vi äro under
stjärnorna, du och jag, i hela vida, vida världen, du och
jag-
Omfamning. Trumslag.
STEN STURE lystrar; rycker sig lös.
Ridå.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
