Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SISTE RIDDAREN
133
MAGNUS GREN.
Jag har funnit en man — en svensk man —
som vill jordfästa herr Sten!
KRISTINA.
Har du funnit en man i detta lann?
MAGNUS GREN.
Se nu log hon! Det var inte så nyss hon log,
stackars lilla fru. Jo, det kom en smedson från Örebro
tillbaka från Tyskland, han hette — hur var det nu?
— Olof Pederson, eljes Olaus Petri, tror jag. Han är
lite kättare som folket mest, och när han hörde om
att herr Sten Sture stod ovan jord, så svor han i
sitt unga skägg, att om så juten och djävulen kasta
sig emellan, så skulle han läsa Sten Sture i jorden.
Och så gick han till Oråmunkarne på holmen, de ä
också lite så där på tvärn med påven, och där fick
han grav!
KRISTINA.
Olaus Petri, ett nytt ansikte!
MAGNUS GREN.
Nytt ska nytt ha, när vi gamla gå undan! Nu
har jag emellertid bådat timmermännens skrå, och
de äro komna hit att bära vår käre herr Sture till
sista vilan. Det sömmar sig bra!
KRISTINA.
Du är snäll, Magnus, och får jag bara min Sten
i gravro, så reder det sig med oss. — Har du
timmermännen här?
MAGNUS GREN.
Jag har härute och trakterar dem, för det må
vara hederligt, när Sturen skall i jorden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
