Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjälbo-jarlen - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HANS.
Narren och hund förtjäna sitt brö med mun!
VÄKTAREN.
Trut hade du!
HANS.
Ska leva på den också! — Men nu får jag säga
kungen och prinsarna vad ingen ann vågar... Det
smakar något.
VÄKTAREN.
Hundpiskan smakar också.
HANS.
Bättre än mors käpp. — Nu törs ni inte slå
mig mer, för jag är hovman — eller rådsherre, för
jag får ge goda råd, som ingen begär. — Prins
Magnus är en karl, han kan höra ett förståndigt
ord utan att bli ond! Det kan inte du, far; prins
Erik han håller med om allting, det är en sån där
jaherre! och kung Valdemar, han vill bara ha moro
med sina danska fruntimmer — —
VÄKTAREN börjar intresseras.
Och jarlen då? Den törs du inte på?
HANS.
Den törs inte fan på! Det vill säga, jag har
inte kommit längre med honom än till hans kök,
och det var ingenting för mig — då var mors
lördagspölsa lika bra. — Men jag har ingenting egentligen
emot jarlen, annat än han är inskränkt till sitt
förstånd! Han förstår inte skämt, förstår du, alltid frän,
den enda han ger sig för är Ivar Blå, han med
kappan; när jarlen får se den blå kappan, så tittar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
