Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjälbo-jarlen - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
bjälbo-jarlen
PRINS MAGNUS
in, lite kall och tillbakadragen.
JARLEN smickrar för att vinna.
Magnus, du är alltid hörsam, när jag kallar dig,
och du vet vad som sömmar sig, tack för att du kom!
MAGNUS köld.
JARLEN.
Valdemar hade icke tid, som vanligt; han saknar
eljes sinne för regeringsbestyren ...
MAGNUS.
Du inbjöd honom också till mötet så, att han
måste utebliva ...
JARLEN.
Alltid så kall och tvär, Magnus; — Hycklar. — kan
icke åsynen av din moders grav värma ditt sinne
— har du att klaga på mig? Din ställning är ju icke
att rosa — din som min — vi äro ju i själva verket
ingenting, du och jag; Valdemar är allt!
MAGNUS.
Jag vet inte det!
JARLEN glömmer sig.
Ät ni vänner nu igen? Vänder. Det är vackert,
när bröder sämjas, och för att befästa denna lika
naturliga som för rikets väl nödvändiga släktsämja, har
jag hos påven Clemens utverkat åt er, konungens
bröder, den nya värdigheten här i landet såsom
hertigar –
MAGNUS ljusnar.
Vad hör jag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
