Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Abu Casems tofflor : sagospel - Femte akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABU CASÉMS TOFFLOR
179
HASSAN.
Ibland är bäst skomakarn vid sin läst,
han lappar hop vad andra kunnat riva.
Två älskande ej är som folket mest;
när de är såtast skall de till att kiva!
Då ingen ville börja, måste jag däran
och första kärleksbrevet fick jag skriva,
det var det första som jag skrev åt någon ann
och det är nog det sista, ej det sämsta,
jag gladde mig åt smälln och lyckan fann
att skaffa lite lycka åt en man
och kvinna — och det icke är det sämsta.
RÖST 1.
Prinsen vill tala!
RÖST 2.
Men börja inte med Suleika! — Assez! Assez!
RÖST.
Den Suleika finns inte mer! Hon, den gensträ viga,
är död! La bëte est morte!
Trin-sen ler, drar sig inåt i huset med Suleika; Casem
går in bakom huset.
SOLIMAN.
Var tyst! Ett enda ord mig återstår. —
Jag prinsen lovade en gång i nöden —
berätta när min far bekämpat sina öden
och kom igen... Se här han står...
Prinsessa, se, han kom tillbaka
att rädda hus och barn — och maka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
