Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkåhl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den stupida stämning som behärskade
sällskapet verkade ordet kvickheter som en raket.
– Å, säg den! Söta snälla! Säg den! Herr
Falkenström! Å! – Å – Å – Söta, goa! – Å!
Falkenström måste ju göra ett slut på’t, men
som han icke kunde förmå sig till en upprepning, så
lossade han av en ny:
– Jo, jag sa: att mina hustrur brukade alltid
tycka mest om mig, när jag var lite fylax.
Ingen log, fastän alla visste han varit gift tre
gånger; uttrycket var exakt, men: tre skilsmässor,
tre tragedier. De flesta hade också haft trassel,
och minnen, som väcktes, verkade beklämmande.
Hakorna böjdes mot bröstet och hjässorna stodo i
stötvinkel uppåt, såsom om man böjde sig färdig
att mottaga ödets slag uppifrån. Ordet fylax hade
också skorrat i salen, där man druckit champagne
och bourgogne, men det hade även avslöjat den
underjäst som låg på botten av alla dessa överjästa
fat, färdiga att springa i luften; det ordet hade lyftat
litet på maskerna och haft samma effekt som om
värden skulle lyftat sitt glas och tilltalat gästerna
så här:
– Gaska upp er gromar!
Erinrade för övrigt om doktor Borgs kuttersignal
till sina bordsgäster vid en herrmiddag, när han
lyfte supen:
– Kasta loss! eller förenklat: Loss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
