Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Det fanns en person som icke druckit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den lilla åsnan kunde icke skrämma folk, därför
drog han den lånta lejonhuden över öronen och
skriade så det lät lejonlikt:
– Jo, när jag var i Kristiania, jag far dit ibland
och hälsar på mina vänner, ty där har jag förståelse;
och Ibsen sökte mig genast på hotellet. Och då sa
jag: Du Ibsen...
Punschkretsen betraktade med vördnad den lille
Zachris, som växte ut fruktansvärt.
– Och då sa jag, ser du Björnson... Och så
sa Björnson: »Zachris har rätt!»
Stenkåhl blev avundsjuk, ty det var just hans
repertoar som Zachris nu spolierade, och hans krut
som sköts bort. Och när Zachris’ succès var
fullständig, rev han sig tillsammans, bröstade av och
gick fram till förställaren att hämta ammunition. Det
var ur ett dokumentskåp han tog den. Där funnos
alla brev han mottagit från ryktbara personer, eget
nog även de ovettiga, ty dem brukade han läsa
högt för att visa vilken otacksam fähund den och
den var. Och i brevsamlingen funnos även den enas
angivelser och klagomål på den andra, så att när
han ville söndra två personer, tog han bara fram
ett brev, som var skrivet i djupaste förtroende. Nu
ville han stöta ner Zachris och på samma gång
avslöja norrmannen.
– Här ska ni höra! skrek han, ty nu var det
svårt få syl i vädret. Här ska ni höra!
Zachris osade strax luntan, och gick på med
en ny anekdot, om Zola och vad Zola sagt. Men
Stenkåhl talte honom i munnen med sin skällande
stämma och började läsa ett brev från Ibsen, där
han beklagade sig över Zachris’ påflugenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
