- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
45

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Bland dekadensens eller förfallets män

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Men icke på min!

– Nej, men på min.

Zachris’ Jenny var en frigjord kvinna, alltså en
furie för sin man. Och när hon genomskådat hans
papper, och sett att han icke var så aktad och mäktig
som hon trodde, så beslöt hon att slunga honom.
Men det var icke så lätt. Zachris hängde sig fast,
sög sig fast, tiggde sig kvar, löste sitt huvud med
dess vikt i guld.

Och när slutligen intet annat hjälpte, narrade han
henne i grossess. Hon ville nämligen inte ha några
barn, och hade därför tagit löfte av mannen. Han
bröt löftet, ljög, och så var hon fast. Detta betraktade
hon som ett nidingsdåd, detta att han fullgjort sin
äktenskapsplikt, och han fick se på Medusas huvud
i nio täta månader. Han mutade med blommor, ringar
och champagne, men gisslet gick mellan fredssluten.
Lilla Kilo, förre fästmannen, var fredsmäklaren och
avledaren, men även gisslet. Jenny, som behållit hans
vackra ringar, började nu bära dem. Kilo läste högt
för henne, bar hem romaner, spelade luta, små
melankoliska spanska bitar från mohrernas tidevarv.

Zachris väckte nästan medlidande där han satt
som stum person åhörande Jennys öppna bekännelser
i Kilos närvaro.

Så här kunde en scen avspelas mellan de tre.

– Ja, sade Jenny, jag var ett nöt som inte tog
dig, Kilo. Det hade varit annat det. Men skulle
Zachris dö en gång, så vet du var du har mig!

Zachris tuggade en femtonöres-Hirschsprung,
som tycktes vara för stor för honom; log humoristiskt
med mustaschen, men grät whisky med ögonen.

Kilo låtsades icke höra, utan spelade och läste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free