Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- FEMTE KAPITLET. Nu hördes hundskallet i tamburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
Nu hördes hundskallet i tamburen, och straxt
därpå inträdde redaktör »Lögnroth» som han kallades,
åtföljd av »nakna prästens broder», landsortsprofeten.
Lögnroth var icke tilldragande att se på. Han hade
rännt i frö som sallat i torr sommar, och bar
blekselleriets färger. Begåvad med gott förstånd hade
han valt tidningsbanan för att bli millionär. I början
ägde han passioner och åsikter, men böjande undan
för opinionerna, den ena efter den andra, fann han
sig en dag vara redaktör av ett lögnarblad, där alla
pöbelaxiomer voro försvarade, fastän han själv
ogillade alla. Han skötte vigilansen och lät Smartman
och Zachris redigera; och de redigerade så att
Lögnroth slutligen inte kunde läsa sin egen tidning. Allt
som var falskt och dumt i en falsk tid framställdes
som den enkla sanningen, och medarbetarne,
instuckna av kapitalisterna, utgjorde en lysande samling
dumhuven. Sålunda hade han till litteraturkritiker,
professor Stenkåhl, vilken skattade Lovisa Petterkvist
högre än Emanuel Swedenborg, och satte Tilda K.
över Runeberg. Teaterrecensenten »förstod inte»
Mæterlinck men upphöjde Lars Petter Zachrissons
roliga farce »Han vill inte gifta sin dotter» till
prototypen för det »nationella lustspelet» och så vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0056.html
