Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Nu hördes hundskallet i tamburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Zachris morrade:
– Det är sjofelt!
Jenny rasade:
– Betala icke, du får aldrig igen det!
Det blev gräl; Lögnroth tog eld i toppen och
kastade ut rök och lågor, men Zachris släckte.
– Det är då ett d-a sätt att låta gästerna betala.
– Gästerna? Det var vi som gästade er, men
när ni inte en gång hade smörgåsen, så måste vi
gå hit! Och du, för övrigt, din lilla bracka, om du
betalar en enda gång, så är det inte för mycket. Du
vet ta betalt du, två gånger till och med, och du tar
på alla fyra, när du kommer åt!
– Vad f-n säger du för slag! Du, som kapat
åt dig tidningens indirekta inkomster; ja Borgen hade
inte så orätt i afton, när han kallade er banditer...
– Hör du, svarade nu Lögnroth med en min som
om han befriats från ett tysthetslöfte. När du fick
fyra tusen kronor för att skaffa Falkenströms
följetong, så fick han bara tre tusen för följetongen.
Hör på Falkenström, Zachris fick fyra tusen för
ditt arbete, men du fick bara tre.
Zachris tog av glasögonen och torkade;
Falkenström blev vit, men Jenny var straxt vid hans sida
och tjusade med sina nästoner, talande om annat –
Zachris tog räkningen och gjorde sig i ordning
att betala, men nu ville han räkna:
– Tar ni tretti kronor för tryffeln?
– Ja, den kostar det! svarade flickan.
Nakna prästens broder som ensam ätit en terrin
gåslever och druckit en liter Chambertin, hade skjutit
en kandelaber framför sig och somnat på stolen i en
salig ro, ty han visste att ingen människa begärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
