Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Jenny hade dukat förmaket för två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Å hut!
– Eller till att ha kommit närmare slutet?
– Snarare det!
– Ja, det är ett helvete att leva.
– Stig nu in till brasan där jag dukat för oss två.
– Oss två? Var är Lars Petter då?
– Han är upptagen och ber oss hålla till godo
med varandras sällskap.
– N-j-aså? Ja, stor sak i Lars Petter, men det
är synd om ditt goda rykte, ja, det är värt något...
– Mitt rykte? Hör på den? Inbillar du dig
kanske några saker?
– Inte alls, det vet du; men att tjänarne ska
prata, det är verkligen synd.
– Jag har ingen fläck på mitt rykte...
– Det vet jag, och just därför är det synd du
skall få det oförtjänt... Ni kallar mig fördomsfull och
konservativ, men ni får orätt en gång; ni tycker
att allting går an, men det går icke an.
– Du är väl ingen Don Juan heller!
– Nej, det vet du också, men jag är rädd om
mitt rykte och vill icke bära hundhuvet. – Jag har
aldrig förfört någon, varken fru eller flicka...
– Inte det?
– Nej! – Om en kvinna, gift eller ogift, kommer
opp på ens ungkarlsrum och bjuder ut sig, så är det
hon som bär skulden. Får hon gå ohörd två gånger,
men höres den tredje, så har den fattige ungkarlen
uppfyllt hederns lagar.
– Om vi skulle sätta oss nu, i stället för att
prata?
De satte sig. Äta gick klent, men dricka gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
