Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Klockan nio en novembermorgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 SVARTA FANOR
- Så, gör det då! Men det gör du inte.
Falkenström steg upp, rev sitt hår och hädade:
- Att tjyvarne ha en egen gud har jag läst, men
nu tror jag bugrarna också ha en!
Och därmed gick han ut.
I förmaket satt professor Stenkåhl och läste i
statskalendern, väntande på entré.
- Nej, si...
Han blev skenbart (icke synbarligen) glad att få
råka Falkenström, och frågade vart han skulle hän.
- Jag skall opp i polisen! svarade Falkenström,
som befann sig i en naiv stämning för ögonblicket.
Vid ordet polisen koagulerade Stenkåhls lättflytande
känslor, och han rullade in sig som ett vått ålskinn
framför eld.
Det retade Falkenström och han beslöt rulla opp
honom igen.
- Du känner visst fröken X?
- Jo, jag är släkt med henne.
- Nå då så... kanske du kunde förmå hennes
släktingar att rappellera henne...
- Varför skulle jag det?
- Kan du inte gissa? Du vet ju att hon ärtribad.
- Nej, det vet jag inte ...
- Ja, men jag vet det, och det är mig tillfyllest
för att få henne avlägsnad ur mina barns hem! Inför
mig behöver jag icke ditt vittnesmål...
Stenkåhl drog öronen åt sig...
- Hör du, gä icke till ytterligheter... följ mitt
råd, sök Hanna Paj, hon ställer saken till rätta i
godo.
Detta sades med en trovärdighet i tonen att
Falken fick recidiv på sin naivitet, tackade med ett hand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
