Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. På Siklaöns bergås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. SVARTA FANOR 131
vill jag minnas, att han svarade något suddigt, ty
han var inne i ett längre anförande, men i alla fall
nekande. Efter den dagen slopade jag
barndomsminnet om kaféidkaren, troende mig som litet barn
ha förväxlat eller missuppfattat. Så försvann han
från min horisont, livet fyllde ut mitt eget, och jag
hade icke tid att grubbla över andras, men var gång
mannen dök opp såg jag bondsonen i honom.
Efter tjugofem år gångna sitter jag med en nära
anförvant och dividerar om gemensamma
ungdomsvänners öden. Så kom vi till Filip X.
- Ja, hans far ägde ju vinterträdgården, säger
min anförvant.
- Va för slag? Var inte hans far bonde?
- Nä! Var har du fått det ifrån?
- Från honom själv.
- Omöjligt, jag kände hans far!
Som vi voro upplysta människor båda, råkade vi
icke i gräl; jag bara satt förvånad över ett
intressant faktum, som jag ännu icke kunnat förklara. Men
efter den stunden återblev min vän schweizeriidkarens
son, och bondsonen försvann ur mina föreställningar
där den dock levat i tjugofem år.
Är det möjligt att jag hörde vilse om natten,
eller är det så att hans far först var bonde och
sedan blev värdshusvärd? Faktum saknar ju
intresse, men att jag gick i tjugofem år och ljög
utan att veta det, kan ju mana en till försiktighet.
Att tro allt vad folk säger kallas för att vara
naiv. År 1870 omkring på våren var jag naiv, då
en studentkamrat kommer upp på min fattiga
kammare för att taga avsked. Han hade nämligen, så
uppgav han, måst avbryta examen för fattigdom, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
