Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 SVARTA FANOR
ville sjunka i den eviga vilan. Detta var dock det
värsta han upplevat. Denna vandrande vanära med
detta ansikte, som alla kände, och som var stämplat
med hans namn, denna falska ursprungsbeteckning,
detta konkubinage med en man, och en död man.
Det var helvetet! Där låg ett skelett i en grop
utanför stadens tull, och med detta kadaver hade han,
Zachris, ett levande väsen gemensamt. Och detta
skelett hade slagit honom i livegenskap. Denna
deras son skulle bära Zachrissons namn, äga rätt att
ärva honom och opinionen skulle nog tvinga Zachris
att ge honom understöd. Sonen var född under hans
äktenskap, och han hade icke rätt att förneka honom.
Det var den fatala följden av en hustrus
äktenskapsbrott vilket snart behandlades som en lek. Det var
Hanna Pajs teorier, som hon föreläste för unga fruar
och avkönade män; det var alfonsernas lagförslag om
arvsrätt för oäkta barn.
Jenny kom in i rummet. En oförklarlig makt drev
nämligen de förtvivlade tillsammans; de måste vara
i samma rum och gnaga varann, gissla varann.
- Vem var härinne? frågade Jenny vädrande
med näsborrarne.
- Det var ingen här!
- Det ljuger du, förstås.
De sutto nu på var sin stol, slöa, med utruttnade
viljor.
- Har du köpt julgran? frågade Jenny.
- Näh, skulle du inte göra det?
- Du skulle ju göra’t.
- Men du sa...
- Var ska man få en sån ifrån? Ska man
behöva fara till stan för det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
