Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Det var julafton i klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 SVARTA FANOR
Filip är av naturen icke mörkrädd och icke
Andreas heller, men under det Andreas berättar en
spökhistoria i ett sällskap av damer, får Filip det
intryck av damernas leenden att Andreas är
mörkrädd. För att hjälpa honom, slänger Filip ut en
livboj.
- Jag, må du tro skulle inte våga gå ensam
uppför vindstrappan om jag också hade lykta med
mig.
Andreas spetsar öronen och har gott minne för
andras svagheter, på vilka han kliver upp.
JEtt par timmar senare när gästerna äro utpratade
och tomma som utspritade ärtskidor, griper Filip i
stora påsen och tar fram en hjältedat om sig själv
och en lös häst som han råkade i en mörk skog.
Historien gör succés, så att Andreas känner sig under,
och vill kravla sig upp på den andras rygg; stryker
en smocka på Filips hjältedat, sablar ner honom
med hans egen huggare:
- Det tror jag inte; du som är så mörkrädd att
du inte törs gå i vindstrappan med lykta!
Filip som icke var mörkrädd, blir det nu för
livstiden i Andreas7 och sällskapets ögon. Detta
därför att han ljög på sig själv.
Det finns ännu mera invecklade fall av lögn. Så
har det hänt att en lögn genom oförutsedda
omständigheter blivit sanning. Lille Saul har ljugit att
hans dumma pjäs skall spelas på teatern; denna
lögn har han lånat pangar på, och går nu med ont
samvete. Så blir pjäsen spelad; sagan blev sanning,
och lille Saul har så gott som icke ljugit. Den
gången hade han tur!
Så mycket lögner på god tro som läses i skolorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
