Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Det var julafton i klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 SVARTA FANOR
kvinnan, och när de icke vilja tjäna gud i kärlek
skola de slava hos Omfale i hat.
- Rätt har du, men dessa materialister ha dödat
själva materien, på samma gång de dödat sig själva.
Man kan nämligen icke tvista med dem om själens
odödlighet som de förneka. Det är ju möjligt, att
deras själar skola dö eller förintas, efter som de
känna det så. De kanske ha begått andligt
självmord. - Om ni tillåter, och vinterdagen är lång, skall
jag läsa min sista dialog om materien som levande
väsen.
Han läste följande.
Man har gjort en kort resa, och kommer hem för
att återfinna sitt efterlängtade rum. När man träder
därin är det främmande. Ingenting är rubbat, ingen
rengöring, ingen skurning har skett, men rummet är
förändrat. Något kallt, tomt slår en till mötes; det
motsvarar icke den bild man gjort sig under frånvaron,
och man känner sin egen person främmande för
omgivningen, men denna förnimmelse växlar så
hastigt med den förra att man icke vet vari
förändringen består, om det är i rummet eller i ens
person.
Men om man icke gjort en resa, utan tillbringat
natten på en fest, och kommer hem på morgonen
vid dagsljus, då får man ett annat intryck. Även
om man varit i gott sällskap, haft oskyldig glädje
eller lärt nytt, är återseendet av rummet rent av
hemskt. Den orörda sängen med sina vita svepdukar
står där som ,en anklagelse; det känns som om ett
brott hade blivit begånget, kanske ett brott mot
naturens lagar; den heliga sömnen, som förnyar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
