Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Det var julafton i klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 191
hand har gripit in och rört om i alla dessa
stämningar som magasinerats under ägarens eller
ägarinnans händer, i sorg och glädje, i goda och onda
dagar. Pianot har förlorat något; man kan icke
förklara’!, men det är så. Efter en tid är det inspelat
igen, dess ackumulator är laddad med fysisk kraft,
det hårda träet, som en gång var levande växt, har
samlat dina känslor och ger dem nu tillbaka förstärkta.
Det är nog samma förhållande med gamla fioler;
icke träets ålder eller instrumentets konstruktion gör
fiolen; det skall ha vilat mot en mänsklig bröstkorg,
mot ett struphuvud i århundraden, burits på en arm,
smekts av en hand. Den skall ha varit med och
uppfostrat fiolister, från barndomens första skalor med
tårar till artistens triumfer med applåd för öppen
ridå; den skall ha suttit i kapell och givit
mästerverk. Samma fiol under andra öden, på bondens
loge eller på marknadstorget skall icke bli något
utmärkt instrument. Därför kan man icke göra en
cremonesare, men man kan älska upp den,
uppfostra d,en, ge den en historia, traditioner. Då blir
den en personlighet, får något av levande väsen,
blir förmänskligad, förandligad, så att hästtaglet och
fårtarmen förlora sitt animala, och växtfibern sitt
vegetativa; sargen blir till ett människobröst, en
lunga, en strupe, och när den sjunger, skola röster
höras från seklernas djup. Kanske det är
hemligheten med stora konstverk från äldre tider? I sig*
självt kanske målningen icke var så mycket värd,
men när generationer stått i beundran framför denna
tavla, så hava de befruktat, kanske ruvat detta
embryo; tiden och människorna hava givit patinan.
När man under sommarvistelsen på landet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
