Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. Det var julafton i klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 SVARTA FANOR
- Blommar aldrig den där växten ? frågade en
gång ägaren sin tjänare som skötte den.
- Jo, den har blommat fem gånger på dessa
fem år. -
Detta smygande, hemlighetsfulla i Aspidistran
kommer den att likna en kryptogam; men bladen
kunna även göra rörelser som reptilen; skruvande
sig i luften, skevande, buktande sig, ärggröna, ibland
rostande, ibland vitstrimmiga. Den är inte något
gott väsen, men den har som sagt en förtjänst; den
tål allt för att få nöjet att leva.
Två Fenixpalmer kommo in i ett hus när
stormen gick; de skulle bara fylla två avgåendes platser.
De sågo något knutna ut, men voro eljes kraftiga,
något vresiga kanske. I två år, medan stormen
pågick stodo de i knut, sköto intet nytt blad; de gamla
bladen blevo träiga, vassa som taggar; och när man
kom dem nära stack man sig; de hade en förmåga
stå i vägen överallt, och slängdes därför hit och dit,
men som två järnris syntes de var de kommo. Så
började den ena torka och överfölls av mask och
svamp samt avgick med döden.
När slutligen stormen gått över och det blivit
lugnt i huset, insåg ägaren att den överlevande måste
ha en större kruka och ny jord om den skulle kunna
räddas. Då han lyfte upp den stackars fången ur
krukan och såg hur de vita rötterna trängts ihop och
slingrat sig om varandra som i tarmvred, nästan utan
jord, då förstod han vad den lidit och hur den andra
pinats till döds. Så fick den sträcka på sig; och den
svarta sammetslena myllan slöt sig om de blottade
inälvorna sårläkande, närande. Som fågeln Fenix steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
