Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FJORTONDE KAPITLET.
När Zachris steg ur på sin station, såg han straxt
att det var mörkt i stugan – villan. Att gissa på en
allmän utvandring, föll honörn icke in; dels var han
för högfärdig att tro sig kunna nås av en sådan
olycka, dels menade han sig ha Jenny infångad för
hela livet. Vart skulle hon ta vägen utan honom,
ett sådant stöd? Vem ville ta emot henne, sjuk,
kinkig, oregerlig? Att någon man enleverat henne
var omöjligt, så ful och försupen som han fått
henne.
– De är väl ute på visiter, tänkte han.
När han kom upp framför porten, såg han ett
brev i brevlådan.
Han gick in och slog eld. Hade svårt att tända
en lampa, ty han brukade icke göra någonting själv.
Han tillhörde de människor som tycker om att
besvära folk, kommendera och låta sig betjänas. Det
var en ny diamantbrännare och mekaniken var honom
okänd. När den slutligen tog sig för att lysa, så
rökte den. Där satt tre skruvar, och det kunde han
inte fatta. Den tredje skruven lyfte en hylsa som
släckte det man nyss tänt. Han skallrade i hela
kroppen av ilska över idiotiska pigor. Slutligen fick han
en liten låga till stånd, och läste brevet från Jenny.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
