Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 217
När Jenny inträdde ensam hos Hanna på
julaftonen, mottogs hon med öppen famn:
- Välkommen i mitt hus; här har du en fristad
så länge du vill, och mitt är ditt!
Jenny infördes i ett mycket litet rum, utan säng,
utan toalett, men med en kort och sfrial liggsoffa,
kallad av okänd anledning turkisk divan.
- Här skall du bo, mitt barn, och ingen skall
våga träda innanför dessa dörrar.
När Jenny genomsökt rummet med mörknande
blickar, fortfor Hanna:
- Ja, det är litet, men det är ditt. Friheten är
dyrköpt, den kostar små offer, Nu lämnar jag dig
ensam ett ögonblick, så får du installera dig medan
jag går ut i köket.
Hon gick och stängde dörrn om Jenny.
Det var något strävt och trångt i det lilla
rummet. Hotellrum eller jungfrukammare. Ingen spegel;
och den där soffan som hon skulle ligga på. Hon
hatade liggsoffan, för där var alltid en slå inåt väggen
som skar i armbågen; och precis en sådan soffa hade
gamla Lovisa därhemma.
Klädskåp syntes ej, och när hon undersökte
byrån, fann hon den full med saker. Hon lade sina
kläder på Stolarne och soffan, och satte sig på en ledig
stol. Det var en vanlig hotellstol, med karmen aV
falsk mahogny, limmad i flera bitar, färdiga att falla
ifrån varann. Man måste sitta alldeles kapprak på
den och hålla händerna i knä,.
Och så satt Jenny, stirrande framför sig, trött och
färdig att digna.
När hon suttit i fem minuter, ändlöst långa, föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
