Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 219
ansvarig för sina handlingar, och hyndan begick
handlingar under sömnen, som voro oförsvarliga.
Hanna kbm in igen:
– Små gossar ska inte sitta i soffan; den är för
stora personer. Hunden ska ligga i tamburen.
Gossarne röfde sig icke, ty de trodde det var
skämt.
- Hörde inte gossarne vad tanten sa? Stig
opp och locka på den stygga hunden! - Men det
var fasligt... jag tror... är det möjligt? Det är
inte möjligt...
Hon höll sig för näsan med ena handen, med
den andra grep hon i hyndans halsband, men släppte
det genast då djuret visade tänderna och gav skall.
Jenny kom ut och lockad,e hunden ut i tamburen.
Men då började ett krafsande på dörrn och ett
tjutande.
- Ni får jaga ut hunden, sade tanten med en
bestämd ton. Det är ju det enklaste.
Brunte som inte älskade hunden, gick ut i
tamburen, och med tantens paraply jagade han djuret
verkligen i farstun, men paraplyn blev vid manövern
något vingbruten, vilket föreföll Brunte så löjligt
att han måste kalla på Pirre för att njuta av
skådespelet.
Hanna såg inte strax deras skadeglädje, utan
tänkte bara på den lyckade utkastningen:
- Så enkelt var det.
Men det var icke enkelt. Hundar äro icke födda
att lyda, utan att befalla; och hyndan gav nu till
ett ståndskall så att det rungade i farstun.
- Låfen skälla, han tröttnar snart, sade tanten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
