Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 SVARTA FANOR
Dörren small igen, såsom en pukskräll i en
symfoni, och så öppnades den för det talande huvudet:
- Ni har försmått min enkla kost, ni har ratat
vad jag bjöd er av gott hjärta, men I ären icke
goda människor; goda människor mottaga med öppen
hand och glatt hjärta, jag vill icke tala om
tacksamhet, jag begär ingen tack, men jag tror mig däremot
ha rätt att fordra lite takt!
Dörren small åter igen, alldeles som om hon gått
in och läst över sin roll och maskerat om sig. Denna
gång dröjde ommaskeringen något längre.
Jenny vände sig till gossarne:
- Vi få gå ut på gatan barn, vi få gå i sjön.
- Ah, svarade Brunte, varför far vi inte hem
till oss?
- Till oss? Till honom? aldrig! - Kläd på er!
Jenny började ta på sig:
- Vi få gå till ett pensionat och ligga där i
natt. Här dröjer jag inte en minut längre.
Dörren öppnades, Hanna syntes i helfigur, totalt
ommaskerad. Hon hade hört Jennys beslut; en så
oväntad befrielse skulle ha dödat en vanlig människa,
men Hanna var bara förklarad och hennes glädje
kunde icke döljas, fastän vanlig hövlighet hade fordrat
något dylikt.
- Skall du gå ifrån mig, lilla Jenny, du gör som
du vill, förstås, och du kanske gör rätt; sir du två
personligheter som vi, starka, självständiga, rymmas
icke under samma tak, du gör rätt; men Jenny, aldrig
till honom mer, hör du, aldrig! Lova mig det! Du
tar in i pensionatet här bredvid, jag skall besöka dig
varje dag, flera gånger om dagen, när du vill, ring
bara upp mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
