Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Revisorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 SVARTA FANOR
var revisorns tur att debutera, och under djup
uppmärksamhet åhördes följande dialog om tvenne så
alidagliga bekantskaper som kornknarren och göken.
- Hur gammal är du nu?
- Jag är bortåt sjuttifyra år, så där.
- Och har varit lite;n jordbrukare hela ditt liv?
- Hela mitt liv. Jag har sqn jag var pojke gått
vid plogen och lien ...
- På åker och ä;ng?
- På åker och äng, morgon, middag och kväll,
natten med ibland.
- Det är alldeles ,som jag, fastän jag har fyllt åtti
år. Nåå du, du känner väl en liten fågel som kallas
kornknarren?
- Hm! Måtte väl det. Hur så?
- Har du sett den fågeln?
- Sett? Ge mej si! - Näh, det har jag inte!
Har du?
- Näh! - Har någon av dina anhöriga eller
bekanta sett den?
- Näh, inte vad jag vet.
- ingen av mina släktingar heller, och ingen av
mina bekanta; och jag har ändå frågat dem allihop.
Jag har kastat ste.n efter den fågeln, när jag hörde;
honom bredvid mig; jag har lossat skott efter honom,
jag har hetsat jakthundar in i säden efter honom, men
jag har aldrig fått fatt i honom. Det är en konstig
fågel.
- Jo, tyst, jag har sett honom i Riksmuseum
uppstoppad.
- Det är sant, det har jag gjort med. Men hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
