Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Revisorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 SVARTA FANOR
från ena dagen till den andra, men jag har funnit
konstanter som jag tecknat...
- Men man känner ju hela jorden utom polerna.
- Är det säkert det?
- Man har ju seglat runt jorden.
- Är det säkert det? Man kan ju segla runt på
en yta och komma tillbaka till utgångspunkten.
Känner ni de loxodromiska linjerna? Om man seglar
beständigt i samma streck, så seglar man upp en
spiral, som under ett oändligt antal vindlingar
närmar sig polerna utan att nå dem. Kanske det är
därför man aldrig når polerna, och kanske kompassen är
den som leder vandrarn vilse.
- Men stjärnorna då?
- Vad veta vi om stjärnorna? Ingenting! Om
de äro världskroppar eller lysande punkter! Som
ljuskällor äro de högst misstänkta, ty de gå rakt emot
fysikens lagar. Ju starkare förstoring, dess mindre
synas de, tills de slutligen upplösas i intet. Planeterna
däremot reduceras ju till runda skivor.
- Ja, men om man fotograferar stjärnorna, så får
man också runda skivor.
- Det är tubens runda glas man fotograferar.
- Men spektralanalysen?
- Den skulle vi hälst inte tala om. Newton fick
aldrig se de Frauenhoferska sollinjerna, emedan han
släppte in ljuset genom ett hål. När
kollimator-springan kom, då såg man först springan reflekterad
8 gånger från A till H. Med starkare förstoring
upplöste sig dessa linjer i flera finare, som slutligen
räknades till 100,000. Tag två visitkort kant mot kant
och håll mot en lamplåga, så ser du alla »sollinjerna».
Dessa linjer äro interferenslinjer, och ha således ingen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
