Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ADERTONDE KAPITLET. Zachris hade icke glada dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ADERTON KAPITLET.
Zachris hade icke glada dagar efter sitt besök
i redaktionen. Att han liksom fått avsked kom honom
ej att glömma smärtan och skammen, som främlingens
uppträdande framkallat. Han hade i alla fall burit
detta barnet på sina armar, slösat sina första känslor
som far, gjort uppoffringar, byggt en framtid. Ett
förfalskningsbrott som gick ner genom generationer
och icke var straffbart.
Nå, detta var ohjälpligt, men han måste rädda
sitt namn; att rädda ynglingen från den grop han
gått ner i, det var omöjligt, ty i detta fallet syntes
en fatalitet råda som icke kunde bekämpas. Han
hade haft kamrater som i ungdomen visat konträra
drifter, senare gift sig, men återfallit likafullt. Dessa
erfarenheter hade narrat honom liksom andra, att i
en av sina skrifter söka förklara denna abnormitet,
och förklaringen antog formen av en ursäkt, kanske
ett försvar för deras otillräknelighet. Men då hade
han fått båda lägren över sig.
– Han försvarar lasten! skreko de oförvitliga.
Och de försvarade läto förstå att de icke behövde
något försvar. De stodo över allt det där
småborgerliga betraktelsesättet.
Alltså: där hade han intet att få; återstod blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
