Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ADERTONDE KAPITLET. Zachris hade icke glada dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 263
bulta honom i ryggen att han icke måtte kikna bort
av skratthostan.
- Nå, var äro dina pojkdjävlar i kväll? frågade
Smartman för att hämnas.
Jenny mörknade:
- Fy! att säga så... Nu ska jag sjunga för er.
Lögnroth ackompagnerar!
- Nej, då dansar vi i stället!
- Bravo! ropade Jenny. Vi ska dansa! Det
var inte igår jag dansade!
Jenny dansade ett varv med Smartman och satte
sig sedan ner. Tömde ett glas och talade. Men nu
var hon förvandlad igen. Ögonen sågo, men blickarne
voro borta.
- Tyst, jag har en telefon! Det är han!
Nu föll hon i ett slags extas och blev elegisk.
Hela hennes person syntes upplöst, och hon blev som
ett medium besatt av andra, främmande, frånvarande,
vilka intogo henne i tur och ordning.
- Ni, här, nej jag vill inte sitta till bords
med er!
Hon reste sig! Smartman som trodde hon
spelade lady Macbeth, ropade ett skämtsamt bravo!
- Jag ser er, fastän mina ögon icke se. Ni äro
så långt borta och så små som dockor i ett
butikfönster; ni äro blåa i ansiktet som döda människor;
men det är därför att ni äro döda; ni har begått
självmord - säger han - och en av er har mördat!
Där sitter han! - Om jag skall få leva länge...
såvida detta kan kallas att leva... nej, jag är död...
om tre dagar bli ni bjudna på min begravning... och
då ska ni komma med blommor, jag skall ha min
blåa klädning* på mig, och då ska ni sörja Jenny,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
