Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NITTONDE KAPITLET. Revisorn demonstrerade i laboratoriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 269
om kvinnan som behärskar världen, därför att han
behärskas av sin sköterska. Mänskorna prata i stället
för att tänka, och pratet har blivit en last.
Nu stannade vandrarne vid ett tecken av greve
Max, som upptäckt något rörligt nere på sjön. Där
kom en ångbåt på fjärden, med flaggor på halv stång,
klädd med granris. På fördäck stod en likkista av
ek, beströdd med kransar och blommor; akterdäcket
myllrade av svartklädda:
- Vet ni vem som kommer där?
- Nej! Låt oss se!
- Det är Jenny!
- Zachris gör bäst teater utanför scenen!
- Zachris tror att hans hustru behärskade
litteraturen, och han ser i henne ett tidevarv som
går i graven.
- Och han har efter hennes död hängt upp
hennes röda toffel ovanför sin säng.
- Har Zachris blivit symbolist?
- Och så har han rest ett minnets tempel åt
den stackars obetydliga Jenny, det vill säga åt sin
egenkärlek, ty glömmen ej: det var hans hustru!
Hans!
Vad säger Kilo?
- Det vackra som fanns hos Jenny, utplånade
han. Såg ni ej hur hon blev lik honom?
- Lika rå!
- Aldrig var hon så mot mig.
- Kilo säger artigheter åt sig själv.
- Det var visst icke min avsikt, jag ville endast
lägga en blomma... på hennes svepning, som en
gång var min brud ...
- Som Zachris stal. Allt vad han ägde hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
