Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det kvinnliga utseendet. Kvinnorna
förekomma merendels ranka, med kort liv, långa,
starka höfter och smala, hängande axlar. Bröstet
är tunt och magen utstående. Detta senare är
särdeles egendomligt för medeltidens kvinnliga utseende
och torde bero på den omständighet, att överplagget
knäpptes över bröstet, såsom än i dag är förhållandet
med Vingåkers kvinnodräkt. Också kan det endast
förefalla så, emedan klänningen fästes strax under
brösten och därigenom kroppens framlinje blir mera
utspringande.
Att undantag härifrån förekomma hava vi
exempel på, särdeles hos klosterfolk, vilkas vida dräkt,
i likhet med den prästerliga, ger kroppen ett mera
kraftigt och fylligt utseende, såsom hos S. Birgitta,
vilken har en särdeles massiv hydda, sådan hon
avbildades i Rom.
Håret var hos kvinnorna långt, benat mitti; ibland
en eller två flätor på ryggen. Skökor hade kortklippt
hår likasom trälarne; därför var det höga böter på
att klippa av en ärbar kvinna håret.
<tb>
Händerna avbildas med långa smala fingrar. Vad
uttryckandet av sinnesrörelser genom händerna
beträffar, synes medeltiden hava haft flera hjälpmedel
än nu och kanske något olika. Ett bedyrande
antyddes med två uppräckta fingrar, pekfingret och
långfingret, troligen även begagnade vid edgång. Vid
bön knäpptes icke händerna, utan lades ihop med
insidorna mot varandra. När man grät, dolde man
ett öga i sänder med handen, såsom bondfolk än
i dag gör. En anvisning skedde med pekfingret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
