Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kallades som riksföreståndare, före 1441, endast
välboren man.
Alla prelater kallades herrar, även de ringare.
Ett riksråd, som ej var riddare, fick ej heta herre,
men väl hans kapellan.
Inga fingo heta fruar, vilkas män icke voro
riddare. Man uppgiver som ett av skälen att konung
Hans kom på tronen, att det fanns så många kvinnor,
vilka ville heta fru. Rimkrönikan säger:
Fördenskull månde de honom hylla,
ty Herrenamn de hava ville;
deras kvinnor ville ej slätt hustrur heta,
ty månde de efter Fruanamn leta.
Konungens och riddarnes döttrar hette jungfrur,
alla andra pigor.
<tb>
Okvädinsord. Men det fanns en annan
klass av tilltalsord, vilka straffades eller tilldömdes
av lagen; dessa voro de så kallade okvädinsorden
eller öknamnen. På Gottland höllos fyra namn för
okvädinsord åt karlar: tjuv, mördare, rövare och
mordbrännare; åt kvinnor fem; tjuv, mörderska,
horkona, trollpacka och mordbrännerska. I
Västergötland nämnas följande: bykiuvalp (hundvalp),
frälsgivä (frigiven träl), tillmäle att man sprungit för
en och dock haft spjut med sig, eller låtit slå sig,
begått tidelag eller kommit sin mor för när. Det
värsta var att kallas niding; därtill fordrades att
ha slagit ihjäl någon i kyrkan eller vid tinget, eller
dräpt någon, som budit förlikning och därom blivit
försäkrad; att ha hämnats det straff tjuvar under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
